Jag föddes i Stockholm, trots att mina föräldrar kom från södra Halland och var i Stockholm för att studera. Vi bodde i Stockholm fram till jag var fyra år gammal, innan familjen flyttade till Enköping, där vi bodde från 1946 till 1955. När jag var 13 år flyttade vi till Skåne, där vi kände oss hemma. Jag var det första barnet och hade två yngre systrar. Som barn var jag ganska vanlig, jag stack inte ut. Jag var lagom lydig, men tyckte om att busa på en låg nivå.
Språk har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag har fascinerats av språkens släktskap och uppbyggnad, och jag är en av de få som tycker att grammatik är riktigt spännande. Jag har också alltid varit intresserad av spårbunden trafik, såsom tåg.
Jag har bott i Lund vid tre olika tillfällen. Första gången var 1962. Jag tog en paus, men kom tillbaka 1967 för att börja studera. Jag var inte riktigt mogen för att börja plugga, så istället började jag köra taxi, som ordinarie chaufför. Min dröm var att läsa språk, framför allt finsk-ugriska språk, men jag insåg snart att man inte kunde försörja sig på det. Så då fick det bli kulturhistoria, arkeologi och etnologi.
Mina föräldrar ordnade en fin lägenhet till mig i Lund, och där började jag verkligen rota mig fast. När jag träffade Catharina var det verkligen kört. Jag blev oerhört fäst vid Lund och började trivas kolossalt bra här. När jag pluggade i Lund var jag under några år studentsångare, och det var fantastiskt roligt. Det var mycket baler, fester och framföranden som man fick ta del av. Jag är kulturhistoriker och etnolog, och om man är humanist rakt igenom finns egentligen bara två saker man kan välja att bli: lärare eller bibliotekarie. För mig blev det bibliotekarie, inspirerad av att jag träffat Catharina som också var bibliotikarie.
Jag och Catharina gifte oss 1971 och fick två barn, två pojkar. Den äldre fick tyvärr bara bli 16 år innan han dog i cancer.
Lund har förändrats genom åren, men det har livet och samhället också gjort. Stadskärnan har hållits ganska orörd, men det har också gjorts en del brutala ingrepp i staden. Jag är inte konservativ, men jag tycker att man ska vara rädd om stadsbilden. Lund tycker jag har bevarat mer än många andra svenska städer.
Staden ligger underbart nära Malmö, Köpenhamn och Hamburg. Faktiskt närmare Hamburg och Berlin än Stockholm. Som etnolog vet jag också att mycket av denna del av Norden som snarare hör ihop med Mellaneuropa än Norden.
Jag är väldigt förtjust i staden och har anfäder som studerat i Lund, vilket har gett mig en positiv inställning till platsen. Jag ville inte flytta till Uppsala, med all respekt för Uppsala kände jag att jag hörde ihop med Lund. För varje år blir jag mer och mer fäst vid Lund, och jag har även gift mig till anor här vilket ger mig en historisk koppling. Nu, i min ålder, känner jag att jag själv har blivit en del av historien.
Sverker Norén, 83 år