Jag har bott i Lund hela mitt liv, förutom en kort period när jag bodde i Malmö. Mina föräldrar har varit skilda så länge jag kan minnas, och när min mamma träffade en ny man fick de två barn ihop, mina bröder.
Som barn var jag väldigt ordningsam. Jag ville att allt skulle vara rätt och på sin plats. En av de största sakerna för mig var sport, särskilt fotboll. Det har alltid varit mitt största intresse, och det är något min pappa bidragit till, som själv spelat mycket. Jag började spela fotboll i Malmö City när jag var bara fyra år gammal, men redan när jag var fem gick jag över till Lunds BK där jag spelat mycket under åren.
En stor del av Lund är alla studenter som finns här. När jag var liten såg jag alltid på studenterna och tyckte att de var så stora och vuxna, men nu när jag själv är i den åldern känns de inte lika stora längre. Det är något speciellt med studentlivet här, det är alltid en glad stämning och det är härligt att så många människor från hela landet möts i Lund. Många som växer upp i Lund upplever en press från föräldrar och liknande att man måste plugga på universitetet och skaffa sig en akademisk utbildning. Jag har upplevt det delvis, ibland verkar det som om folk tar för givet att man ska plugga vidare och det är ofta “när ska du plugga” och inte “ska du plugga?”.
Lund har alltid varit en trygg stad för mig. Jag har bott på flera olika ställen här, bland annat på Klostergården, i centrum på olika adresser, och Järnåkra. Det är intressant att se hur områdena skiljer sig åt. Klostergården är mycket mer präglat av höghus, medan Nilstorp har villor i större utsträckning. Jag har också upplevt en viss skillnad i bakgrund på folk som bor där. På Klostergården är det fler människor med olika bakgrunder, medan det inte är lika vanligt på Nilstorp eller Järnåkra.
Något jag upplevt väldigt negativt under främst gymnasietiden var pressen på status. Jag gick på Polhemskolan och har hört att det kan vara på liknande sätt på Katte och till viss del på Spyken. Mycket handlar om status och att passa in. Det finns en viss press på att vara på ett visst sätt och att man ska gå på de rätta festerna, hänga med rätt personer och så vidare. Innan gymnasiet sa alla att man får vara precis som man är, och att man kommer hitta sina vänner för livet, vilket till viss del stämmer. Men det finns också en stor del av gymnasielivet som handlar om att passa in, vilket stör mig ibland.
Handboll är den största sporten här i Lund, det märks på många sätt. Fotbollen är också stort, det finns ett stort utbud av klubbar runt om i staden. En sak jag uppskattar mycket med fotboll är samhörigheten. Det är en plats där alla, oavsett bakgrund, kan spela tillsammans. Det spelar ingen roll om man kommer från de finaste eller sämsta områdena. På fotbollsplanen spelar vi alla på samma villkor, och det tycker jag är fint.
I det stora hela tycker jag att föreningslivet här i Lund är riktigt bra. Jag gillar att det finns många olika föreningar och aktiviteter som gör att man kan vara med i något och känna samhörighet med andra. Det är en del av det som gör Lund till en bra plats att växa upp på.
Noel Jeppsson, 19 år